Här om dagen satt och jag tittade på en massa gamla kort som jag hittade i datorn. Och varje gång man tittar, förundras man över hur mycket man har växt (dock knappt på längden). Men varje kort har sitt eget minne och sin alldeles speciella tid. Det är lätt att minnas tiden man en gång levde i, men inte lika lätt att föreställa sig hur framtiden kommer att se ut. Allt mer påverkar tiden man lever i även sin framtid. Vad du gör idag kan både ha sina fördelar och nackdelar imorgon.?När man var liten levde man i nuet, utan ens en tanke på vad som komma skulle. Okej att man aldrig glömde av dagen då man skulle åka till Liseberg eller att lördag var lika med godisdagen. Men man behövde aldrig fundera över framtiden på ett sätt som i alla fall jag gör i dag.

Nu vill inte jag låta allt för djup och negativ, men ibland känns det som att livet är för kort för att man någonsin ska hinna uppleva och förverkliga sina drömmar. Hur ska man veta vad som är rätt och fel val att göra i livet? Om jag skulle fråga mig själv skulle jag antagligen svara något i stil med ”ja men Hannah, du måste ju göra det som känns rätt och göra det du vill.” Men hur sjuttsingen ska man veta om det kommer att bli rätt? Förmodligen säger jag det för att jag tror mig veta att det skulle vara det rätta svaret… vilket det kanske är?

Varför mår man dåligt när man egentligen har det superbra?!

Ja, ibland känns allt så sjukt motigt, typ som en söndagskväll som denna, när man har skola/jobb dagen efter....Eller en lördagsmorgon när man dagen innan var lite för karatechef i baren för sitt eget (och alla andras) bästa...Eller när man kanske måste åka ifrån någon som man verkligen tycker om...MEEN det finns faktiskt en lösning på allt detta skit. -Att ta sig i kragen, tänka på något kungligt man gjort och sen reminessa över hur awesome man faktiskt är! 

Jag är bra!

Jag kan, jag kan - kom ihåg att våra tankar och känslor påverkar varandra! Jag vet inte alltid varför andra människor gör som de gör. Och det kommer jag nog aldrig lista ut. Just nu känns allt som ett enda kaos. Som att jag står mitt i en storm medan grenar flyger förbi mig och piskar mig i ansiktet, det svider, men jag orkar inte. Jag orkar inte bry mig. Jag håller inne så många känslor som för tillfället försöker bryta sig ut. 

Var ett tag sen nu....hänt mkt. Kom hem från alperna i söndags, jätte härlig tripp. Väldigt händelserik, både bra och dåligt.

Men för tillfället vet jag inte vad jag vill. Ibland måste man ta ett jobbigt beslut. För det första så heter jag Hannah! Inget annat! Punkt slut. Varför måste man gå runt och undra en massa saker? Vågar man ge lösa tyglar? Måste man bry sig? Varför är det svårt att lita på någon? Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Inte ett skit.

Tid för Hannah

Jag minns när Johanna och jag satt i ett biljettbås under NHS, det regnade och vi satt med "de två".

Jag minns när jag för första gången träffade Elli, vi utmanade varandra, vi kom vi såg vi segrade

Jag minns när Melinda kastade vatten på ungen, vi skrattade så magen fick ont

Jag minns när jag blev "Sandman" i Falsterbo

Jag minns när våra cykelkvällar efter moppekillarna

Jag minns alla gånger vi smugit ut när mamma och pappa låg och sov

Jag minns Melindas "Party of the year", alla blev stupfulla

Jag minns alla gånger vi tagit hand om varandra

Jag vill aldrig sluta minnas. 

Eller så tänker jag för mycket

Lycka, glädje, endorfiner i kroppen som får mig att må bra. Ta en fika med mina kära vänner, klä upp mig, shaka järnet till högsta volym av Sexi Bitch, skratta tills man gråter. Det gör mig lycklig. Det skänker en känsla av att finnas till. På riktigt.

När en hand smyger in i min, frågar hur min dag har varit. Jag känner hur jag ler och jag blir varm i hela kroppen. Och jag är lycklig. På riktigt.

När någon smeker min kind och jag blundar, då känns det som om världen utanför flyter bort i dimman och jag vet…Jag vet att det finns någon som ser bara mig.

Livet gör mig lycklig. Och det vanliga, vardagliga livet gör mig lyckligare.

När jag blundar och tänker på det som gör mig lycklig, då ser jag alla dessa dagar, vardagar fyllda med kärlek som jag aldrig någonsin, för någonting, vill vara utan

Då är jag lycklig.